Ur boken jag vill inte dö jag vill bara inte leva

När man inte orkar och inte vill leva, men man vill inte dö.

Mitt problem är att jag inte kan sluta tänka. Jag kan sluta känna ( vanligtvis är det då problemen börjar), men jag kan inte sluta tänka. Dygnet runt, varje sekund maler mina tankar, huller om buller, ovanpå och inuti, sammanlänkade, omslingrade i furafemsexsju led och så slutar jag känna och tänker bara och då går det över styr.

Men drogerna gör mig inte lycklig. Drogerna löser inte mina problem. Drogerna är ingen quick fix. Det gör mig så satans förbannad när människor som sannolikt aldrig krupit på badrumsgolvet med ångesten dunkandes i mellangärdet, stått vid spåret beredd att hoppa, varit vakna fem dygn i sträck, suttit med kniven mot strupen, legat bältade på låst avdelning, föraktfullt säger att " vi måste acceptera att livet inte alltid är roligt. Vi måste också få må dåligt. "


tre månader senare

Det har varit fina vinterdagar blandade med mindre fina dagar, men den första bilden är i alla fall från en finare dag, även fast jag inte minns vad som gjorden den fin förutom vädret.En sak som har hänt under tiden är att jag och mamma inte längre har något katt.
Jag har varit inne på akuten på grund utav någon allergi reakton, tre timmar på akutomottagningen och nu två veckor senare så vet vi fortfarande inte vad det var som jag reagerade på, men men jag fick allergitabletter i alla fall. Annars har jag passat på att ta många mysiga bad för att försöka bli av memd förkylningar som aldrig vill försvinna.
För någon vecka sen var jag och ramlade omkring i backen med Elise, och vi har även varit till hennes nya hus. Börjar kännas läskigt att mina vänner skaffar hus, förlovar sig, blir gravida och ja helt enkelt börjar bli vuxna... hahaha känner att jag inte skriver så vettigt.
Under lycksele marknaden så passade jag på att pussa och krama och busa massa med Sam eftersom att jag inte har kunnat vara nära han på grund av kikhostan.
Dessutom har jag lyckats helt och hållet krossa min telefon, så r.i.p. min iphone 5♥

Utkast 7 augusti 2013

Det är farligt när man känner sig säker med någon. När man mår bra i hans famn. Känner sig hemma där. 
Det är bättre att inte tillåta sig känna det. För då kan man inte bli lämnad. Och att bli lämnad av personen som gör att man känner sig trygg är nog det värsta som finns. 
Så ibland är det bättre att vara ensam även om det är jobbigt. Men då kan ingen skada en.